| Chapter 23 |
|
När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig, |
|
och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig. |
|
Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost. |
|
Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap. |
|
Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen. |
|
Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter; |
|
ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig. |
|
Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt. |
|
Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger. |
|
Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar. |
|
Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig. |
|
Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap. |
|
Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; |
|
ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket. |
|
Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta; |
|
ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är. |
|
Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt. |
|
Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet. |
|
Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar. |
|
Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat. |
|
Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder. |
|
Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal. |
|
Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd. |
|
Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. |
|
Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig. |
|
Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon. |
|
Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn. |
|
Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna. |
|
Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? |
|
Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker. |
|
Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned. |
|
På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift. |
|
Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting. |
|
Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast: |
|
»De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?» |