| Chapter 147 |
|
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss. |
|
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa. |
|
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. |
|
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. |
|
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. |
|
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. |
|
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, |
|
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, |
|
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. |
|
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. |
|
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. |
|
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. |
|
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. |
|
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. |
|
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. |
|
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. |
|
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? |
|
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. |
|
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. |
|
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja! |