| Chapter 13 |
|
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt. |
|
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder. |
|
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud. |
|
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal. |
|
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet. |
|
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor. |
|
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal? |
|
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud? |
|
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa? |
|
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet. |
|
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder. |
|
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler. |
|
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må. |
|
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand. |
|
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom. |
|
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom. |
|
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron. |
|
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt. |
|
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö. |
|
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte: |
|
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig. |
|
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig. |
|
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd. |
|
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende? |
|
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå? |
|
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar; |
|
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen. |
|
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal! |